withoutreason

ibland slår hopplösheten till
känt så någon gång?
att allt bara är till för ingenting?
att ingenting tjänar till någonting?
den har slagit sig till ro inom mig
vad gör man?
det här är nog det äckligaste som jag någonsin har känt
kan man leva livet med den känslan?
om man känner att ingenting är värt något att man lika bra skulle kunna skita i allt, är livet värt då?
eller har man tappat livsgnistan?